Den här texten skrev jag den 9 mars, första dagen efter lovet.

Skolan
Varje kväll runt 18:00-tiden kommer den här obehagliga känslan tilbaka, känslan av att gå till skolan. Jag har svårt att somna på skolkvällar eftersom jag ligger och grubblar. Jag tänker på vad som kommer hända i skolan t.ex om jag kommer vara ensam på rasten, om magen kurrar på lektionen m.m Jag är ensam varje rast och har inte direkt några kompisar, är alltid tyst på lektionerna för att jag känner inte att jag passar in! Att jag är någon typ av alien eller något för ingen vill vara med mig. Känner mig helt hopplös och korkad. Som om allt lärarna säger åker in i ena örat och sedan ut ur det andra igen. Jag har inget att göra där, det är bara jobbigt. Skitjobbigt. Brukar somna runt 23:00 och vaknar ibland någon gång på natten, men det är olika. Är ju såklart jättetrött på morgonen då! Känner känslan igen får ont i magen och mår illa och hoppas att jag får stanna hemma för jag vill inte tillbaka till den här skitskolan. Det har bara med skolan att göra. Jag vill sluta i den där skolan så snart som möjligt, så fort det bara går. Det skulle nog inte sakna mig, ingen pratar ju ändå med mig! Allt blir bara fel.. Skolgården är liten, rasten är för kort, lektionerna är tråkiga, vissa lärare är knäppa. Den här skolan är så olik den svenska skolan. Jag föredrar svensk skola mycket mer! Jag har aldrig riktigt hatat att gå till skolan eller något sånt i Sverige men nu är allt så himla annorlunda. Jag blir så osäker och liten här. Jag hade något att se fram emot i Sverige, att få träffa Lina & de andra, att ha musiklektioner och få åka linbana. Nu får jag inget av det! Har inget att se fram emot på den här skolan. Inga kompisar att träffa, inga roliga lektioner att ha..

Så jag har slutat på Newark Collage.